B A T H I N G S U I T

Jag tänkte igår kväll ”jag hoppas min baddräkt hinner hem innan vattengympan börjar nästa vecka” och idag fick jag ett sms att den fanns att hämta. Yay! Den är så fin!

VÄLKOMMEN VECKA 30 🌸

Nu är vi här! Vecka 30, vilken milstolpe. Jag kan inte fatta att jag nu varit gravid i 204 dagar och jag minns knappt hur det är att inte vara gravid. Nu längtar jag till våren och till ljusa, soliga dagar. Då vet man att det snart är dags för oss att träffa vår flicka. Det känns overkligt. Vissa dagar lunkar på och jag är inne i något sorts hamsterhjul och reflekterar inte vidare mycket över vad som komma skall. Andra dagar får jag uppenbarelser om att vi faktiskt ska bli föräldrar och att den person som ligger och sparkar i min mage är vår dotter. Det är helt galet att ens säga. Vår dotter.

Lilla bebisen är inte så liten längre. Det är verkligen galet och så häftigt att i början av graviditeten var hon en klump med celler och nu är det en liten människa där inne. Är det inte fantastiskt?

Inte konstigt att det känns trångt, titta så mycket plats bebisen tar i magen nu. Alla barn är givetvis olika stora men hon ligger exakt i längd och vikt där hon ska ligga, så jag tror nog bilden stämmer rätt bra. Det känns i alla fall! Ser nu också att det finns förklaring till extra illamåendet. Kul..

Vi ska gå en kurs hos vår barnmorska med start den 9 april. Det är tre tillfällen med mycket fokus på amning och profylax. Det ska bli kul :-)

Nästa vecka börjar min vattengympa, det ska bli roligt!

WAKIE WAKIE

Solen skiner utanför fönstret, det är helt vitt. Jag känner mig fortsatt krasslig och stannar hemma och jobbar hemifrån idag. Väldigt tacksamt att jag kan göra det.

Nu blir det frukost och ett försök att ta igen all förlorad energi i form av mat från igår.

SOMETHING HAS TAKEN OVER MY BODY

Usch, jag har haft en konstig dag. Oskar var ju sjuk i helgen och jag har inte haft några symptom och trodde jag kommit undan. Jag vaknade med halsont idag och vid 11-tiden svepte en våg över mig, en febervåg med inslag av ont i hela kroppen. Jag hade två intervjuer inbokade, en klockan 14.00 och en 15.30. Jag tog tåget in till Malmö 12.35 och då var jag så yr att jag inte skulle klara det där ett tag. Med sjukdomssymptomen kom aptitlösheten och sen var jag inne i ett dåligt mönster resten av dagen. Så illamåendet kickar igång snabbt när jag inte sköter mitt lilla matschema.

Köpte denna underbara lådan på Normal på Emporia med Madde i helgen. Alltså titta! Den har ett eget mack-fack. Så mitt i allt illamående tidigare idag när jag knappt kunde förmå mig att äta två gafflar ris så bredde jag en macka med ost och rucola och skar ner en morot och några jordgubbar. Ett bra mål mär illamåendet släppt.

Egentligen skulle jag suttit på födelsedagsmiddag i Malmö nu för att fira Oskars lillasyster men jag fick hoppa det. Nu ligger jag nerbäddad med Milan sidan om mig. Det regnar utanför fönstret och lillan sparkar i magen. Livet kan vara allt bra mysigt fastän man är lite sjuk.

VECKA 29

Vecka 29:

Nu har jag kommit långt i graviditeten. Det känns som att jag alltid varit gravid nu, minns inte riktigt hur det känns att inte ha i bakhuvudet att jag är gravid. Att få någon gravidsymptom mitt i allt, illamående, foglossning, yrsel. Ja, you name it. Jag börjar känna mig tung nu. Jag har svårt att resa mig upp när jag ligger på rygg nu. Vi kallar det här hemma för att jag ”skalbaggar mig”. Jag ligger där på rygg med ben och armar fäktandes i luften som en skalbagge..

Sömn:

Jag är så himla trött just nu. Jag har gjort min eftermiddagsnap till en grej och missar jag den så märks det direkt på energinivån. Jag kan utan problem sova en stund på soffan vid 19-20-tiden och ändå kunna somna utan problem vid 22.. Min kropp kräver dock mer stöd nu när jag sover. Mitt bäcken blir väldigt påfrestat så fort jag ligger på sidan så jag måste bulla upp med en kudde mellan knäna nu. Tur man är gift med en sjukgymnast så han kan assistera mig i allt sånt här. Att lära någon att komma upp ur sängen när man ligger och sprattlar som en skalbagge på rygg är ju i stort sett en del av hans jobb. Det är rätt komiskt faktiskt när han har sina små sessioner med mig och lär mig det optimala sättet att resa sig upp ifrån sängen.. Oskar är oavsett ett otroligt stöd under min graviditet och han hjälper mig verkligen och avlastar i alla situationer det behövs.

Mat:

Det är inte mycket som förändras på matfronten. Jag äter samma kost, små måltider och ofta. Jag äter när jag är hungrig helt enkelt. Jag är fortfarande väldigt påverkad av dagar då jag inte äter så bra som jag borde. Igår var en sådan dag då jag åt dåligt, då mår jag illa på kvällen och måste tvinga i mig påfyllning trots att jag mår illa.

Känslor: 

Jag är fortsatt labil men jag tycker ändå veckan som gått varit relativt stabil. Inget jag kan komma ihåg som varit speciellt känslofyllt denna veckan.

Fysiska symptom:

Det går ihop med det jag skrev under sömnen. Jag börjar känna mer tryck och tyngd på mitt bäcken så jag behöver tänka mycket på belastningen, främst när jag sover. Andra nytillkomna saker är att bebisen börjar sparka upp på revbenen, ibland känns det som att jag har blåmärken där inne. När hon gör det brukar jag buffa lite på henne eller hålla ett tryck precis mellan revbenen och då brukar hon sluta efter ett tag. Så gulligt att hon reagerar så på den beröringen. När vi var på middag i fredags hände just detta och jag satt med knäppta händer precis under brösten och tryckte, då sa Oskar ”alltså shit, nu sitter du verkligen som en gravid kvinna.” Jag märker att Oskar får mer och mer insikter i vad som händer med mig och min kropp. Han kommenterar det ofta nu, det är gulligt.

Bebisens utveckling:

Hon är stor nu! Just nu är hon ca 35 cm så det är ju inte konstigt att det börjar bli trångt där inne. Älskade lilla bebisen. Vi har satt upp hennes vagga i vårt sovrum nu så att vi har en sovplats inne i hos oss också. Milan har redan vant sig vid ommöbleringen så det är skönt. Vi har alltså checkat av några saker ifrån hennes att-göra-lista sedan förra veckan. Vi har beställt en matta till hennes rum och alltså satt upp vaggan. Nu är det inte mycket förberedelser kvar!

SLOW WEEKEND

Vår helg blev inte riktigt som planerat när Oskar insjuknade i en mancold och våra planer gick åt skogen. Istället för 18-års firande blev det en hemmadag/kväll i vilans tecken.

Igår vaknade jag klockan 10, fast egentligen kl. 9 pga tidsomställningen. Vi hade en fixardag hemma under dagen då vi satte upp tavlan vi fick i julklapp, monterade upp vaggan och fick med den möblerat om i vårt sovrum för att den inte fick plats där vi egentligen tänkt ha den. På eftermiddagen var jag så trött på vår lägenhet att jag bestämde mig för att åka en sväng till Emporia med Madde. Vi spenderade några timmar där innan vi åkte hem igen. När jag kommit hem lagade Oskar fläskfilégryta och sen åt vi det framför dokumentären Ikaros. Spännande dokumentär!

Satt och småsov med ryggen mot Oskars bröst och hans händer på min mage. Jag älskar att sitta såhär. Bebisen sparkade för fullt mot Oskars händer. Idag är det bara 78 dagar kvar till BF och 56 (!!) dagar tills jag går på mammaledighet.

G L U K O S B E L A S T N I N G

Igår vaknade jag strax efter 07.00 och kl. 08.00 skulle jag vara hos min barnmorska och göra min glukosbelastning. Alltså jag har fasat för detta då det enda man får höra när man nämner glukosbelastningen är att det ”är så hemskt!”, ”jag spydde upp allt direkt”, ”jag klarade inte ens av att dricka en klunk innan jag fick kväljningar” osv osv. Jag blir så arg på detta då jag gick in med inställningen att jag skulle spy, inte klara av att dricka det ens och ja, jag var stressad över hela situationen. Och vad händer? Jag tar en klunk och det smakar lemonad och är gott! Jag kände mig så jävla lurad och arg för att jag gått runt och oroat mig för detta helt i onödan. Varför kan inte bara kvinnor sluta skrämma upp varandra om allt som har med graviditet och kvinnohälsa att göra?!

Jag förstår att vissa inte tycker att det är gott men herregud. Varför berättar men ens om sina upplevelser enbart för att skrämmas?

Jag drack de två glasen och sen var det inte mer med det. Jag var nervös för att man har en tidsgräns att båda glasen ska vara uppdruckna inom 5 minuter men det gick hur bra som helst! Sen satt jag i ca 2 h och väntade på att ta ett nytt blodsockertest och det visade att jag inte har någon gravid-diabetes. Skönt!

Oavsett så är det skönt att det är avklarat nu, jag behöver inte oroa mig för det momentet längre och heller aldrig igen heller. Från och med nu ska jag påminna mig om att inte lyssna på personer som varit gravida och vill dela med sig av sina skräckhistorier. När någon i framtiden frågar mig någonting om min graviditet så tänker jag inte berätta någonting och vinkla det som något otäckt heller för den delen. Vad tjänar man på att skrämma upp känsliga gravida kvinnor?

THURSDAY 4

Jag har haft en väldigt skön morgon hemma idag. Natten var väldigt hattig då Oskar kom hem relativt sent och klockan 03.00 ringde hans klocka för att han skulle hämta mamma och pappa och köra dem till Kastrup 03.30. Han var tillbaka igen kl. 05.00 och då vaknade jag till och var vaken en stund innan jag somnade om och sov till 06.30 då Oskars klocka ringde, sen somnade jag om till 07.20 då Oskar åkte hemifrån. Ganska rörig natt alltså.

Jag vaknade ändå pigg och klev upp, gick ut med Milan och satte sedan igång med att bygga upp hemmakontoret. Det handlar ju om en bärbar dator och en telefon så det är inte sådär jättemycket att stå i direkt.

Under morgonen kom Sara förbi och lämnade en massa klänningar till mig som jag förmodligen kommer bo i resten av min graviditet. Jag märker att jag mer och mer frångår jeans och använder strumpbyxor och en klänning i stort sett varje dag när jag jobbar. Jag känner mig fin och bekväm i klänning just nu helt enkelt :-)

Gårdagens lunch ifrån Surf Shack, så gott. Provade deras veggieburgare och den var god men lite stark. Det triggade lite halsbränna så den kommer jag nog hålla mig borta ifrån tills bebisen är ute.

Nu sitter jag på tåget in till kontoret. Jag är så tacksam för att vi kan ha detta upplägget när mamma och pappa inte är hemma och kan ta Milan.

V E C K A 2 9 🌸

Välkommen vecka 29! Jag är helt besatt av tanken på att nästa vecka är det v. 30. Jag vet inte varför men vecka 30 känns som en enorm milstolpe i en graviditet. Då är jag plötsligt jättegravid och bebisen är nästan färdigbakad. Det är helt galet så fort tiden går nu. Jag känner mig fortfarande lugn inför förlossningen, mest taggad och förväntansfull. Jag kan inte med ord beskriva hur exalterad jag känner mig inför förlossningen och hur jag och Oskar kommer att hantera det tillsammans.

Hon växer så det knakar! Jag känner verkligen att det börjar bli trångt där inne för henne nu..

Jag pendlar mellan att känna mig helt slut och må fantastiskt bra. Det håller alltså i sig sedan början på graviditeten då det gått mycket upp och ner. Jag börjar känna mig stor nu men tycker ändå att jag rör mig relativt obehindrat ändå. Det finns dock saker som är väldigt svåra just nu som Oskar får avlasta när han kan. Ett exempel är att leka med Milan, momentet att böja sig ner till marken och plocka upp en pinne tar ju 50 år känns det som. Milan blir frustrerad och jag blir besviken för att jag inte ”hinner med”. Milan gillar också att springa precis framför ens fötter när man leker med honom och då ser jag inte för magen vart han är och råkade för ett tag sedan trampa honom på tassen. Så himla jobbigt..

Jag känner absolut av att organen inte har samma utrymme som vanligt och märker att min andning flyttas längre och längre upp hela tiden. På kvällarna när jag mediterar är det mycket fokus på att försöka andas hela vägen ner i magen.

Jag känner mig pigg och stark i benen, där är det inga förändringar, dock så somnar mina ben/fötter otroligt lätt nu och kramper i vaderna kommer också regelbundet.

Angående förlossningsbrev är det absolut något jag/vi ska skriva. Det tänker jag att jag ägnar ett helt inlägg till lite senare.

Vi är ju redan väl förberedda skulle jag säga. Det vi har kvar är:

1. Köpa en stång till hennes garderob. Jag fick ett jättefint gammalt vitrinskåp från min faster tidigare i år. Vi har målat det vitt och ska nu köpa en stång att hänga kläder på. Vi var lite oroliga ett tag då det fanns en väldigt stark trädoft i skåpet men med behandling med ättika och ett speciellt spray så luktar det nu fräscht.

2. Galgar i sammet till hennes garderob.

3. En matta till hennes rum.

4. Bära ner vaggan vi fått låna av Sara ifrån vårt loft. Den ska stå bredvid vår säng. Vi tänker att vi nog ska ta ner den ganska snart så att Milan också kan vänja sig vid att den står där med tanke på att dess placering blir där han brukar ligga.

5. Köpa hudvård och medicinartiklar ifrån Apoteket. Tänker nagelsax, salva och lite andra förnödenheter vi kan tänkas behöva.

6. Sara ska sy två babynests till oss, ska bli så roligt att ha något till bebisen som hon sytt istället för att köpa ett färdigt som är massproducerat.

7. Vi behöver mer kläder till henne. Vi har rätt mycket kläder men i olika storlekar. Vi behöver definitivt fler kläder i storlek 50 & 56. Pyjamaser har vi inte så många av.

ON THE TRAIN

Jag har sovit hela natten inatt utan ett enda uppvak. Jag minns inte när det hände senast. Så galet! Jag blev skrämd av klockan när den ringde 05.40 och trodde att jag försovit mig men icke.

Idag är det vecka 29! Helt galet.

Åt min vanliga frukost bestående av havregrynsgröt, hallonsylt och massor med mjölk. Det dryga med den är att jag aldrig någonsin lyckas äta upp hela portionen, det tar för lång tid.. Vilket i-landsproblem, va?